Samtliga riksdagspartier vill se mer lärarledd undervisningstid i högskolan och högre basanslag till lärosätena. Det framkom i en valdebatt om utbildningskvalitet som Sveriges förenade studentkårer, SFS, och Saco studentråd nyligen ordnade, rapporterar universitetslararen.se.

I debatten använde partiföreträdarna gröna och röda skyltar för snabba ja- och nej-frågor om bland annat lärarledd tid, basanslag och studiemedel. Därefter följde fördjupade diskussioner, med fokus på hur resurser ska fördelas och vilka krav som kan ställas på lärosäten och studenter.

Brett stöd för mer lärarledd tid

Sverige ligger långt under det europeiska genomsnittet för lärarledd undervisningstid per vecka. Enligt tidigare uppgifter som återges av universitetslararen.se har svenska studenter i genomsnitt 10 lärarledda timmar i veckan, jämfört med 16 timmar i snitt i 24 undersökta europeiska länder. Partiernas representanter var eniga om att antalet timmar måste öka.

Moderaternas utbildningspolitiska talesperson Josefin Malmqvist betonade att politiker, lärosäten och studenter tillsammans måste bidra till höjd kvalitet. Hon menade att antalet utbildningsplatser behöver minska på kort sikt, men att det inte nödvändigtvis skulle leda till färre utexaminerade om mer lärarledd tid ger bättre genomströmning. Malmqvist lyfte också att lärosätena ska använda mer av resurserna till undervisning och mindre till administration, samtidigt som hon erkände att politiken bidrar till byrårati genom många krav och direktiv.

Även Centerpartiets talesperson för forskning och högre utbildning, Anders Ådahl, vill prioritera mer lärarledd tid. Han klargjorde att hans parti inte kommer att driva krav på fler utbildningsplatser, utan i stället fokusera på kvalitet framför volym.

Sverigedemokraternas skolpolitiske talesperson Patrick Reslow gick längst i den riktningen. Han argumenterade för att antalet utbildningsplatser bör skäras ned och ansåg att för många studerar på högskolan. Enligt honom leder fler studenter till tunnare resursfördelning och därmed mindre undervisningstid per student.

Basanslag och styrning av lärosäten

Frågan om basanslag delade inte partierna i om de bör höjas – flera instämde i att de behöver bli större – utan i hur långt förstärkningen ska gå och hur styrningen av lärosätena ska se ut. Centerpartiets Anders Ådahl framhöll att ökade basanslag inte är tillräckligt om inte finansierings- och organisationsmodellen förändras. Han beskrev dagens universitetsledningar som starkt präglade av rollen som myndighetschefer och ville ”liberalisera” både finansiering och organisation så att lärosätena får större akademiskt ansvar för hur resurser fördelas mellan forskning och utbildning.

Liberalernas utbildningspolitiske talesperson Joar Forssell underströk att basanslagen redan har ökat, men att inflationen ätit upp stora delar av förstärkningen. Han menade att anslagen borde ha höjts mer och aviserade att partiet tänker fortsätta driva den linjen. Enligt honom verkar flera partier nu beredda att göra detsamma.

Vänsterpartiets talesperson för högre utbildning och forskning, Ilona Szatmari Waldau, vill i första hand se över ”prislapparna per ämne”, det vill säga hur resurserna fördelas mellan olika utbildningar. Fördelningen sattes för länge sedan, konstaterade hon, och borde uppdateras. Partiet vill också generellt höja nivåerna. I väntan på en sådan översyn föreslår Vänsterpartiet ett generellt tillskott per student, oavsett ämnesområde, vilket enligt henne skulle gynna utbildningar med minst lärarledd tid.

Administrativ börda och forskarnas tid

Ilona Szatmari Waldau pekade också på forskarnas administrativa arbetsbörda som ett hinder för mer undervisning. Många professorer ägnar stor del av tiden åt att söka externa forskningsmedel, samtidigt som undervisning och forskning trängs undan. Hon resonerade kring om lärosäten i högre grad borde använda administrativ kompetens för ansökningsarbete, så att professorer kan lägga mer tid på undervisning.

Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesperson Anders Ygeman ville, enligt universitetslararen.se, se en mer genomgripande översyn av hela resursfördelningssystemet. Han betonade att olika utbildningar kräver olika mycket lärarledd tid och menade att systemet behöver ta större hänsyn till det.

Disputerade lärare och neddragningar

När debatten skiftade till andelen disputerade universitetslärare ställde sig flera debattörer positiva till en högre andel forskarutbildade lärare. Samtidigt lyfte Anders Ygeman att över tusen universitetslärare och forskare har sagts upp de senaste åren, med hänvisning till en granskning från Universitetsläraren. Han ifrågasatte därför om andelen disputerade lärare är huvudproblemet och pekade istället på otillräcklig finansiering som orsak till lärarförluster.

Kristdemokraternas talesperson för forskning och högre utbildning, Lili André, gav en annan förklaring till minskningen. Hon framhöll att högskolorna anpassar sin verksamhet efter tillgängliga resurser och dimensionerar utbildningarna i samarbete med andra lärosäten. När utbildningar läggs ned eller omorganiseras uppstår övertalighet, vilket leder till färre lärare.

Patrick Reslow återkom flera gånger till både fler lärarledda timmar och fler disputerade lärare. Men han kopplade även här tillbaka till volymfrågan och ansåg att en minskning av antalet studenter är nödvändig för att resurserna ska räcka till höjd kvalitet.

Oklara besked om genomförande

Sammanfattningsvis visar debatten att det finns bred politisk enighet om målen – mer lärarledd undervisningstid och starkare basanslag. Men hur långt partierna är beredda att gå ekonomiskt, och exakt hur styrningen av högskolan ska förändras, är fortfarande öppet. Mycket hänger därmed på hur de löften som gavs under debatten omsätts i konkreta reformer efter valet, något som kommer att kunna följas upp via enligt universitetslararen.se.