Federala nedskärningar och frysta anslag i USA har på kort tid stoppat traineeprogram vid National Institutes of Health (NIH), minskat antalet doktorandplatser vid ledande universitet och skapat stor osäkerhet för unga forskare, skriver wired.com.
Artikeln följer bland andra Nada Fadul, som planerat att söka NIH:s postbaccalaureate-program – en heltidsanställning i forskningslabb för nyexaminerade studenter som vill vidare till medicin- eller STEM-utbildningar. I februari fick hon besked via mejl om att programmet pausats helt. För henne och många andra innebär beslutet att planerade nästa steg in i forskarkarriären plötsligt saknar finansierad struktur.
Enligt sajten är NIH:s postbaccalaureate-program en viktig länk i en redan hårt konkurrensutsatt kedja: först forskningsmeriter under grundutbildningen, därefter ofta ett eller flera år av heltidsforskning, sedan ansökan till forskarutbildning, doktorsexamen och eventuellt postdoktor. I varje steg är antalet platser begränsat, och unga forskare bygger sina meritportföljer under många år. En nuvarande postbaccalaureate-stipendiat vid NIH beskriver ansökningsprocessen till forskarutbildning som ett arbete som pågått i fem till tio år.
När Vita huset i slutet av januari signalerade att en federal frysning av forskningsmedel var på väg började forskarutbildningar runt om i USA snabbt skära ned antalet nyantagna doktorander. Fakultet och studenter har tillsammans skapat en öppen lista över hur många platser som försvunnit vid olika lärosäten, rapporterar wired.com.
Listan pekar bland annat på en neddragning med 20 procent på MIT:s forskarutbildning i biologi, en uppskattad minskning med 20 procent på Duke Universitys biomedicinska forskarprogram, och en nedgång med 30 procent på University of California San Diegos forskarutbildning i biologiska vetenskaper – från 25 till 17 platser. Programansvariga vid UC San Diego betonar i artikeln att de inte vågar anta fler studenter än de med säkerhet kan finansiera över hela utbildningstiden.
Konsekvensen blir att kvalificerade studenter nekas en finansierad väg in i forskarutbildning och i vissa fall försöker stanna kvar som obetalda volontärer i labb. Enligt lärare som intervjuas av wired.com riskerar det att återinföra en situation där praktisk forskning primärt är möjlig för dem med egna ekonomiska resurser.
Parallellt med minskade doktorandintag har fördelningen av viktiga utbildningsanslag från NIH nästan stannat av. Den tidigare NIH-chefen Jeremy Berg följer särskilt T32-anslagen, som finansierar doktorand- och postdoktorprogram. Sedan februari har bara två nya T32-anslag beviljats, jämfört med 69 under samma period året innan. Även om just mars inte brukar vara toppmånad för sådana beslut beskriver Berg utvecklingen som oroande.
Liknande tendenser syns på National Science Foundation (NSF), där anslag från direktoratet för STEM-utbildning har bromsat in kraftigt. NSF:s Graduate Research Fellowship Program, som varje år ger stipendier till tusentals forskarstuderande, brukar beslutas i april. Vid tiden för wired.coms rapportering är det oklart hur årets utdelning påverkas. Signalen till blivande forskare som planerat sin väg mot forskarutbildning under större delen av sin utbildning är enligt Berg mycket negativ.
Den ekonomiska osäkerheten handlar inte bara om studenter och postdoktorer. NIH har även infört ett tak för så kallade indirekta kostnader – medel som finansierar labbmiljö, utrustning och administrativt stöd. Forskare som intervjuas i artikeln beskriver hur deras laboratorier till stor del är beroende av federala anslag, och hur de nu tvingas lägga mer tid på att rädda finansieringen än på själva forskningen.
För yngre forskare, vars karriärer normalt sett vilar på möjligheten att vinna konkurrensutsatta anslag och bygga stabila forskargrupper, innebär kombinationen av frysta traineeprogram, minskade doktorandplatser och osäkra indirekta medel att hela karriärvägar ifrågasätts. Den samlade bilden är en forskningssektor där inträdet blir trängre, där fler tvingas till obetalt eller kortsiktigt arbete, och där långsiktig planering för både individer och institutioner blivit betydligt svårare, enligt wired.com.
