En årskull elever som lämnar skolan utan gymnasieexamen och utan arbete beräknas kosta samhället 25 miljarder kronor. Det visar en kalkyl som Sveriges Lärare låtit ta fram, skriver vilarare.se. Som jämförelse uppgår regeringens skolbudget för 2026 till drygt 4,3 miljarder kronor.
Beräkningen har gjorts av utredningsföretaget Krut AB på uppdrag av lärarförbundet. Summan avser en femårsperiod av kostnader kopplade till en årskull elever som inte tar sig igenom gymnasiet och hamnar utanför arbetsmarknaden. Kostnaderna bygger på prislistor för insatser som går utöver samhällets ordinarie utgifter, till exempel inom vård.
Bakgrunden är ett växande problem med elever som inte klarar skolans mål. Enligt förbundets tidigare rapporter uppger omkring åtta av tio lärare att de inte kan ge eleverna det stöd de behöver. Skolverkets statistik visar samtidigt att särskilt stöd ofta sätts in sent, först på högstadiet, rapporterar sajten.
Varje år lämnar omkring 20 000 elever grundskolan utan gymnasiebehörighet. Av dem som går vidare till gymnasiets introduktionsprogram är det enligt vilarare.se bara en mindre andel som tar sig hela vägen fram till gymnasieexamen. Nationalekonomen Ingvar Nilsson och beteendevetaren Eva Nilsson Lundmark har i kalkylen bedömt att 10 000 elever per årskull utan examen riskerar att hamna i ett varaktigt utanförskap.
I artikeln betonar lärarförbundets ordförande att även om beräkningen är försiktigt hållen blir slutsumman mycket hög. Poängen är, enligt henne, att stora delar av kostnaderna hade kunnat undvikas om resurserna till förskola och skola fördelats annorlunda och stöd satts in tidigare. Bakom varje siffra finns barn och elever som inte har fått det stöd de behövt.
Sveriges Lärare använder underlaget för att öka trycket på politikerna. Förbundet kräver att staten tar över ansvaret för finansieringen av skolan och för hur resurserna fördelas. Förbundet pekar också på att riksdagen visserligen ställt sig bakom ett maxtak för lärares undervisningstid och ett golv för planeringstid, men att andra nödvändiga reformer för att stärka det särskilda stödet fortfarande saknas.
I samma politiska landskap föreslog den statliga förskoleutredningen nyligen ett maxtak för barngruppernas storlek, och utbildningsminister Simona Mohamsson (L) har aviserat en utredning om klasstorlekarna. Det är steg i rätt riktning, menar förbundet, men inte tillräckligt för att alla elever ska få det stöd de har rätt till.
Beräkningen av de samhällsekonomiska kostnaderna blir därmed ett verktyg i det fackliga påverkansarbetet. Skolmisslyckanden beskrivs som en central politisk fråga där tidiga insatser, mindre grupper och stärkta resurser till särskilt stöd lyfts fram som avgörande för att minska både mänskligt lidande och framtida kostnader, enligt vilarare.se.