Italienska universitet utsätts för hårt politiskt tryck samtidigt som finansieringen minskar. Regeringen i Rom prioriterar privata utbildningsanordnare och kritiserar öppet forskare som ifrågasätter den nationella politiken, skriver universitetslararen.se.
Minskade anslag och ökat privat beroende
Efter att Georgia Meloni tillträdde som premiärminister 2022 har regeringen dragit ner på anslagen till landets lärosäten och försökt påverka hur universiteten organiserar sig. Det uppger Gabriele Caforio, generalsekreterare i universitetslärarnas fackförbund FLC CGIL, som har sitt kontor i Camera del Lavoro i Bologna.
Facket beskriver en längre utveckling där italienska universitet genomgått en ”nyliberal transformation”, där staten gynnar privata utbildningsaktörer. Det hårdare ekonomiska klimatet tvingar lärosätena att söka mer privat finansiering, något FLC CGIL motsätter sig. Förbundet betonar enligt sajten att utbildning ska vara offentlig och samhällsfinansierad.
Otrygga karriärer och åldrande lärarkår
Ett växande problem är en allt äldre lärarkår och svåra villkor för yngre forskare. Medelåldern stiger och en majoritet av universitetslärarna är nu över 50 år, enligt rapporteringen. Irene Tommasi, lokal styrelseledamot i FLC CGIL, beskriver hur yngre akademiker möter en lång och osäker väg till fasta tjänster som seniora professorer.
Hon pekar på att endast en mindre andel av doktoranderna till slut får möjligheten att bli forskare och lärare på hög nivå, och att osäkra anställningsformer gör att många lämnar den akademiska banan i förtid. Det bidrar till en snedrekrytering och riskerar att försvaga forskningsmiljöerna på sikt.
Attacker mot akademisk frihet
Enligt universitetslararen.se har den politiska styrningen också en tydlig ideologisk dimension. Federico Barbino, personalrepresentant i den akademiska senaten vid universitetet i Bologna, uppger att regeringen de senaste åren har gått till angrepp mot flera forskare som varit öppet kritiska mot landets politik.
Han menar att regeringen även försöker begränsa den akademiska friheten, trots att forskarnas rätt till fri forskning skyddas av den italienska konstitutionen. Detta sker i ett land där Bolognauniversitetet ofta lyfts fram som västvärldens äldsta fortfarande verksamma universitet och där Magna Charta Universitatum antogs 1988 som ett principdokument om lärosätenas oberoende.
Social snedrekrytering och ökade studentkostnader
Utvecklingen påverkar också studenternas möjligheter. Barbino är oroad över att universitetet i Bologna numera tar in färre studenter från södra Italien än tidigare år. Trots stipendiesystem upplevs studier i norr som för dyra för många unga från regioner med lägre inkomster.
På plats i Bologna berättar juridikstudenter att staden lockar med möjligheten till dubbla examina, där universitetet samarbetar med utländska lärosäten. Samtidigt beskriver de höga boendekostnader, med hyror på flera hundra euro i månaden i delade lägenheter. Det gör studietiden ekonomiskt ansträngande, särskilt för studenter utan stark ekonomisk bakgrund.
Hela reportaget om den politiska och ekonomiska pressen mot Italiens högskolesektor finns att läsa enligt universitetslararen.se.
Starkt fack i en pressad sektor
FLC CGIL, som organiserar anställda inom skola, universitet, forskning och yrkesutbildning, är en del av den stora centralorganisationen CGIL med flera miljoner medlemmar. Även de andra stora centralorganisationerna CISL och UIL har förbund som företräder personal inom högre utbildning.
Trots en stark facklig infrastruktur beskriver sajten en utveckling där akademisk frihet, offentlig finansiering och social bredd i rekryteringen utmanas på flera fronter samtidigt.