Kanada tappar mark i den globala universitetskonkurrensen när 37 av landets 38 rankade lärosäten backar i den senaste upplagan av Centre for World University Rankings (CWUR) för 2026, enligt thepienews.com. University of Toronto behåller sin position som landets högst rankade lärosäte på plats 23 i världen.
Samtidigt betonar flera experter att själva rankingplaceringarna är mindre viktiga än den underliggande utvecklingen: en växande ekonomisk kris för kanadensiska universitet, som förstärkts av kraftigt minskade intäkter från internationella studenter efter att regeringen införde tak för studietillstånd 2024.
I CWUR:s topp 100 dominerar USA med 47 lärosäten, följt av Kina med nio och Storbritannien med åtta. Antalet kanadensiska universitet i topp 100 är oförändrat jämfört med föregående år, men flera har tappat någon placering. Enligt sajten ligger McGill University, University of British Columbia och University of Alberta fortfarande kvar i toppskiktet, men samtliga faller en plats till 28, 49 respektive 82.
CWUR skiljer sig från mer kända listor som QS och Times Higher Education genom att inte använda vare sig ryktesenkäter eller universitetsinrapporterad data. Rankningen bygger i stället på indikatorer som forskningsresultat, citeringar, akademisk prestige och ett mått på alumners anställningsbarhet. Kritiker menar att detta ger ett stort genomslag för historisk prestige och ett snävt definierat mått på arbetsmarknadsutfall.
En av de intervjuade forskarna, knuten till University of Toronto, uppger för kanadensiska medier att hon inte finner CWUR:s ranking särskilt övertygande, bland annat eftersom måttet på anställningsbarhet bygger på antalet alumner som är vd:ar för de 2 000 största företagen. Samma forskare framhåller dock att universiteten står under starka ekonomiska påfrestningar och att det är där den verkliga frågan ligger – inte i enskilda listplaceringar.
Enligt thepienews.com beskriver hon en tydlig ekonomisk åtstramning efter cirka 15 år med sjunkande offentligt stöd till sektorn. Den offentliga finansieringens andel av lärosätenas budgetar uppges ha minskat från drygt hälften till runt 40 procent. Innan regeringen införde tak för studietillstånd i januari 2024 kom en växande del av intäkterna från terminsavgifter för internationella studenter, som därmed fungerade som buffert mot neddragningarna i basanslagen.
Efter att de nya begränsningarna för studievisum trätt i kraft faller antalet nya internationella studenter kraftigt, enligt rapporteringen. Därmed försvinner en central intäktskälla för många universitet, och konsekvenserna syns redan: utbildningar läggs ned, lärartjänster återbesätts inte och studentnära verksamhet påverkas negativt. De ekonomiska påfrestningarna beskrivs som påtagliga.
En annan bedömare, verksam inom internationell utbildning, menar att Kanada i alltför hög grad behandlat universiteten som ett regionalt budgetproblem eller som ett verktyg i migrationspolitiken, snarare än som en strategisk nationell resurs. Enligt honom är lärosätenas kvalitet fortfarande hög, men andra länder satsar mer målmedvetet och ser högre utbildning som en central del av sin nationella strategi för kompetensförsörjning, innovation och global konkurrenskraft.
Han beskriver rankingresultaten som en varningssignal snarare än en katastrof: den egentliga risken är att Kanada försvagar en av sina största långsiktiga tillgångar – förmågan att locka, utbilda och behålla internationell talang – när man försöker hantera antalet tillfälliga invånare genom skärpt migrationspolitik. Samtidigt påpekar han att faktorer som forskning, meriterade lärare, citeringar, examensresultat, global synlighet och anställningsbarhet bygger på långsiktiga investeringar som inte går att vända över en natt.
Mitt i problemen finns ändå vissa positiva besked. Ottawa har lanserat ett initiativ på motsvarande 1,7 miljarder kanadensiska dollar för att rekrytera internationella forskare till landet. Enligt de intervjuade måste sådana satsningar dock backas upp av stabil finansiering till lärosätena, modern forskningsinfrastruktur och en mer förutsägbar politik om de ska få verklig effekt.
Flera röster i artikeln efterlyser därför en tydligare nationell strategi för högre utbildning i Kanada – där universitetens finansiering, dimensionering av utbildningsplatser, bostadsplanering och arbetsmarknadspolitik hänger ihop. Först då, menar de, kan landet börja ta igen det försprång andra länder byggt upp genom större och mer långsiktiga investeringar i sin högskolesektor, enligt thepienews.com.