Lärare på flera håll i landet beskriver regeringens beslut om reglerad undervisnings- och planeringstid som en facklig seger, men varnar samtidigt för ett tufft genomförande fram till att reglerna fullt ut börjar gälla 2027, skriver vilarare.se.
På Gubbängsskolan i Stockholm ser högstadieläraren Hanna Garberg, som är ombud för Sveriges Lärare, beslutet som ett efterlängtat kvitto på många års lokalt arbete. Hon menar att de nya skrivningarna om golv och tak för undervisningstid ligger nära de krav som lokala fackliga företrädare länge drivit gentemot huvudmännen. Enligt Garberg handlar regleringen om att skapa tydliga och icke förhandlingsbara ramar för att säkra undervisningens kvalitet.
Samtidigt understryker hon, enligt sajten, att förändringen dröjer. Hennes egen tjänst som högstadielärare utgår i dag från 20 undervisningstimmar i veckan, medan den kommande högsta nivån i förordningen är lägre. Hon befarar därför att många lärare kommer att få fortsätta arbeta med nuvarande, högre undervisningsbörda fram till dess att de nya bestämmelserna träder i kraft. Garberg beskriver också en stark ovilja hos huvudmännen och deras organisationer, och förbereder sig på diskussioner om undantag och kryphål.
På längre sikt ser hon ändå beslutet som en möjlighet till ett mer hållbart arbetsliv i skolan. Om huvudmännen ”tar sitt ansvar”, menar hon att läraryrket kan återfå sin attraktionskraft, bland annat genom att lärare i högre grad får ägna sig åt undervisning i stället för kringuppgifter.
Flera andra fackliga företrädare bekräftar samma blandning av lättnad och arbetsuppgifter framåt. I Piteå säger högstadieläraren och vice ordföranden för Sveriges Lärare lokalt, Ingrid Pihl, att hon är mycket nöjd med att regleringen blir av. Hon pekar dock på att den stora utmaningen blir att få bestämmelserna att följas i praktiken. Pihl betonar också att de fem timmar planeringstid per vecka som anges som miniminivå inte får tolkas som ett tak där det redan finns bättre lokala överenskommelser.
I Göteborg lyfter förskolläraren och förhandlingsombudet Anna-Mia Nilsson särskilt att förskolan och fritidshemmen omfattas av de nya reglerna. Hon beskriver det som historiskt, men varnar för risken att kommuner försöker klara kraven utan extra statliga medel. En sådan utveckling kan, menar hon, leda till färre förskollärare per barn om inget nytt resurstillskott kommer. Nilsson efterlyser också kopplingar till andra förslag, exempelvis om mindre barngrupper.
Specialpedagogen Yvonne Mosling i Arvika, ordförande för Sveriges Lärares nationella skolformsförening för grundskolan, framhåller i artikeln att lärarnas arbete sannolikt påverkas mycket positivt av regleringen. Hon bedömer att effekterna också blir tydliga för eleverna, genom bättre undervisning. Samtidigt vill skolformsföreningen noga följa hur undantagsregler formuleras och tillämpas, för att säkerställa att inte lärare förlorar rättigheter i praktiken.
I Malmö lyfter högstadieläraren och lokalordföranden Andreas Lindahl förhoppningen om både högre kvalitet i undervisningen och mer rimliga scheman. Med mer tid för planering ser han möjligheter till mindre komprimerade skoldagar, bättre återhämtning och en mer hållbar arbetsbelastning för lärarna.
Sammanfattningsvis beskriver lärarföreträdarna beslutet som en milstolpe i kampen om arbetstiden, men också som starten på ett omfattande lokalt arbete för att tolka, förhandla och bevaka hur de nya gränserna blir verklighet på varje skola, enligt vilarare.se.