Malmö idrottsgymnasium har sedan 2020 ett mentorsupplägg där särskilda mentorer tar ett större ansvar för elevkontakten, medan ämneslärarna kan fokusera mer på undervisning och planering. Modellen beskrivs som tidsfrigörande för lärarna och möjlig att överföra till andra skolor, enligt vilarare.se.
Separat mentorsuppdrag ger mer tid till undervisning
En tidigare granskning i Vi Lärares specialtidning Ämnesläraren visar att en klar majoritet av gymnasielärarna upplever att tiden inte räcker till för mentorskapet. Mentorsuppdraget tar stora delar av arbetsveckan och upplevs gå ut över undervisningen.
På Malmö idrottsgymnasium ligger undervisningstiden för lärarna på cirka 500–530 timmar per år. Det motsvarar de gränser som föreslås i den statliga utredningen ”Tid för undervisningsuppdraget”, skriver vilarare.se. Ämnesläraren Daniel Johnson beskriver att det inte är själva undervisningen som tar slut på tiden, utan allt runt omkring – särskilt när klasserna har 32 elever och mentorer ska hålla koll på kunskapsutvecklingen i samtliga ämnen.
Med det nya upplägget ägnar han sig i huvudsak åt undervisning, planering och utveckling av undervisningen. Kontakten med eleverna sker framför allt i klassrummet och inom ramen för ämnesundervisningen, medan mentorerna har huvudansvaret för det bredare elevstödet.
Mentorer på deltid med tydligt uppdrag
Mentorerna på Malmö idrottsgymnasium har omkring 200 timmar avsatta för mentorsuppdraget, fördelat på mellan 30 och 60 elever. Resten av tjänsten består av undervisning. Fackliga företrädare och skolledning är överens om att det ska finnas luft i tjänstefördelningen för att uppdraget ska fungera, enligt reportaget.
Mentorerna ansvarar inte för en enskild klass utan följer elever över flera klasser, utifrån vilken idrott de går på. För elever som elitsatsar – med träning före och efter skoldagen – blir mentorn en länk mellan skola, tränare och vårdnadshavare. Tränarna följer och dokumenterar den idrottsliga utvecklingen, medan skolan följer kunskapsutvecklingen.
En viktig del i upplägget är att mentorerna inte undervisar sina mentorselever. Det minskar beroendeställningen mellan elev och mentor och beskrivs som att relationen liknar ett partnerskap där mentorn finns ”för elevens bästa”.
Delade utvecklingssamtal och digitalt uppföljningssystem
Utvecklingssamtalen delas mellan ämneslärare och mentorer. Mentorerna genomför sina samtal under höstterminen, medan ämneslärarna tar sin del under våren. Under samtalen med ämnesläraren ligger fokus mer på skola, ämne och kunskapsutveckling än på elevens mående, enligt reportaget på vilarare.se.
Skolan använder även ett digitalt system med ”trafikljus” för att följa elevernas situation. När en ämneslärare ser att en elev riskerar att halka efter sätter läraren en gul markering och skriver en kort kommentar. Mentorn tar därefter vid och följer upp ärendet. För elever med alltför hög frånvaro kan konsekvensen bli avbrott i träningen, vilket beskrivs som ett starkt incitament för eleverna att sköta studierna.
Otydliga gränser men mindre stress
Samtidigt som upplägget frigör tid för undervisning finns det gränsdragningsproblem. Lärare och mentorer har arbetat aktivt för att klargöra var klassansvaret slutar och mentorsansvaret börjar. Frågor återstår kring hur långt ansvaret för att följa elevernas studier egentligen sträcker sig.
Trots detta upplevs modellen som fungerande av lärarna på skolan. En del lärare saknar mentorsrollen, andra ser det som en lättnad att inte bära hela mentorsuppdraget vid sidan av full undervisningstjänst. Fackliga företrädare lyfter att lärare inte bör vara mentorer, samtidigt som vissa lärare anser att just mentorskapet är en av de mest meningsfulla delarna av yrket.
Möjligt att överföra till andra skolor
Frågan om modellen kan fungera på andra gymnasieskolor lyfts också i reportaget. Lärarna bedömer att upplägget skulle kunna anpassas till andra verksamheter, under förutsättning att det avsätts tillräckligt med tid i tjänsterna för mentorskapet.
Modellen från Malmö idrottsgymnasium presenteras som ett konkret exempel på hur skolor kan hantera ett lagstadgat mentorsuppdrag som många lärare i dag upplever som alltför tidskrävande. Samtidigt visar erfarenheterna att tydliga uppdrag, avsatt tid och fungerande samarbete mellan mentorer och ämneslärare är avgörande för att upplägget verkligen ska minska arbetsbelastningen, enligt vilarare.se.