Turkiska familjer skickar i allt högre grad sina barn utomlands redan i låg- och mellanstadieålder, med sikte på en hel utbildnings- och yrkesbana utanför hemlandet. Förändringen innebär att Turkiet har gått från att vara en klassisk ”master-marknad” till en långsiktig skol- och högskolemarknad, skriver thepienews.com.
Enligt Unesco har antalet turkiska studenter utomlands ungefär fördubblats på två decennier, från cirka 33 000 år 2004 till 67 000 år 2023. Storbritanniens inrikesdepartement placerar dessutom Turkiet på nionde plats bland länder som söker brittiska studentvisum, med drygt 6 000 ansökningar och en beviljandegrad på 98 procent, uppger sajten.
Den bilden beskriver dock bara volymen, inte sammansättningen. Enligt analysen i artikeln är det i dag andra typer av familjer som söker sig utomlands – och de planerar helt annorlunda än tidigare. Hos rådgivningsföretaget Echos Education, som arbetar med fleråriga utbildningsvägar till brittiska och europeiska skolor, sker de första kontakterna numera ofta när barnet är sju–åtta år, ibland yngre.
För bara fem år sedan dominerade eftergymnasiala språkkurser och ettåriga master- eller doktorandprogram. Utlandsstudier sågs som ett komplement till en i övrigt turkisk utbildning. Nu blir det allt vanligare att välja hela kandidatutbildningen i Storbritannien, och att flytta redan under högstadiet eller därunder. Utlandsstudierna blir själva ”huvudlinjen” i barnets skolgång, enligt artikeln.
Förändringen syns också i brittisk visumstatistik. Antalet Child Student-visum till turkiska barn under 17 år har enligt thepienews.com ökat mer än tre och en halv gång mellan 2021 och 2025, samtidigt som motsvarande kategori globalt har minskat med cirka 18 procent. Turkiet avviker därmed tydligt från den globala utvecklingen.
Även målet med studierna har skiftat. Tidigare var grundlogiken att ta en utländsk examen, samla några års erfarenhet och sedan återvända till Turkiet med ett eftertraktat meritvärde. Nu utgår många familjer i stället från att barnet ska etablera ett helt yrkesliv i studielandet. Utlandsåren ses som ett första kapitel i en långvarig tillvaro utanför Turkiet, inte som ett avstamp för hemflytt.
Det här ändrar vilka faktorer familjer väger in. En välkänd skol- eller universitetslogga räcker inte längre, skriver artikelförfattaren. I stället blir frågor om vägar in på den lokala arbetsmarknaden, möjligheter till uppehållstillstånd efter examen, internationellt gångbar examen och alumnnätverkens styrka mer avgörande.
För internationella skolor, universitet och rådgivare innebär utvecklingen att kortsiktig rekrytering i slutet av gymnasiet träffar för sent. Enligt artikeln kräver den turkiska ”premium-marknaden” nu ett tioårigt perspektiv: långsiktig vägledning, relationer till familjen och stöd genom flera skolbyten snarare än kampanjer riktade mot sistaårselever.
I analysen konstateras att Turkiet som utlandsutbildningsmarknad inte nödvändigtvis har vuxit snabbt i volym, utan snarare mognat. Det är inte längre ett klassiskt volymsegment med stark priskänslighet, utan ett kvalitetsorienterat och relativt litet segment där djupa relationer och lång planering avgör. Den internationella utbildningssektorns bild av Turkiet har ännu inte hunnit ikapp den förändringen, sammanfattar enligt thepienews.com.