Fler elever ska nå godkända betyg genom förstärkningsundervisning som byggs in i den ordinarie skoldagen, inte genom punktinsatser som lovskola. Det framgår av en statlig utredning om mer undervisningstid i grundskolan som refereras av enligt vilarare.se.
Bakgrunden är att andelen elever med beslut om särskilt stöd via åtgärdsprogram har minskat tydligt sedan reformen om extra anpassningar infördes för drygt tio år sedan. Enligt vilarare.se visar statistik att stödet i form av åtgärdsprogram ändå ökar ju högre upp i årskurserna eleverna kommer, men från en lägre nivå än före reformen. Minskningen bedöms inte bero på minskade behov utan på ekonomiska skäl och att stöd som tidigare klassades som särskilt stöd nu ges som extra anpassningar.
Skolinspektionen har i flera rapporter pekat på återkommande brister i arbetet med både extra anpassningar och särskilt stöd. Många elever får inte det stöd de behöver, och framför allt inte i tid, skriver vilarare.se. Samtidigt är riksdagen på väg att avskaffa dagens reglering kring extra anpassningar och tidiga insatser. Regeringen lovar i stället stödundervisning i svenska, svenska som andraspråk och matematik i ett tidigt skede, men utan klar besked om finansiering.
Mot den bakgrunden fick Pontus Bäckström, tidigare samhällspolitisk chef på Sveriges Lärare, regeringens uppdrag att ta fram förslag på hur elever som behöver mer undervisningstid ska kunna få det. I utredningen konstaterar han att många elever som lämnar årskurs 9 med F i matematik saknar kunskaper motsvarande flera läsår för att nå upp till E-nivå. Så stora kunskapsluckor går inte att täppa till under några veckors lovskola.
Enligt rapporteringen är en central slutsats att mycket av lärandet i matematik och språk är kumulativt. Elever som börjar halka efter fortsätter ofta att göra det om stödet inte sätts in tidigt. Därför bör förstärkningen ske under terminerna och i direkt anslutning till den ordinarie undervisningen, exempelvis i halvklass eller mindre grupper, snarare än som sena räddningsinsatser under sommarlovet.
I artikeln påminner vilarare.se om 1969 års läroplan, där timplanen specificerade både elevers och lärares undervisningstid. Lärarnas veckotimmar var i flera ämnen, särskilt på lågstadiet, fler än elevernas. Överskottet, de så kallade resurstimmarna, skulle användas för att stödja elever som behövde mer. Lärare kunde då arbeta med halvklass eller mindre grupper inom ramen för sin tjänst.
Det regelverket liberaliserades stegvis och avskaffades under 1990-talet. I sin utredning föreslår Bäckström att principerna delvis återupplivas genom en reglerad förstärkningsundervisning. I dag är elevsammansättningen mer heterogen, skillnaderna mellan skolor större och de kompensatoriska behoven större än för 50 år sedan, vilket enligt utredningen talar för en tydligare struktur för stöd.
Förslaget är att under en treårig försöksperiod pröva olika modeller för förstärkningsundervisning: dels halvklassundervisning för alla elever, dels förstärkningsundervisning i mindre grupp för ett urval elever. Resultaten ska kunna ligga till grund för en kommande timplanereform, där tillgång till och förutsättningar för förstärkningsundervisning regleras nationellt.
En utgångspunkt i förslaget är att huvudmän ofta lägger sig på miniminivån för undervisningstid. Därför behövs, enligt utredningen som vilarare.se återger, en tydlig infrastruktur och bindande reglering kring förstärkningsundervisningen om den ska bli mer än en tillfällig lösning.